Vet att flera av er redan sett vår hysteriskt roliga film ;) men tänkte ändå berätta lite mer om vad vi gjorde härom dagen :)Vi bestämde redan för flera månader sen att vu skulle göra något som kallas Canyon swing här i queenstown. Anledningen till det beslutet var en kille vi träffade i Melbourne som berättade om den och tyckte att vi borde göra den ihop. Rebecca var tveksam men gick med på det. Väl här visade det sig att killen inte skulle hinna hit innan vi åker härifrån men jag höll Rebecca vid hennes löfte och häromdagen släpade jag henne, en aning motvillig, med mig till shotover river. När vi kom till queenstown för två veckor sen fick vi stanna och kolla på folk som hoppade bungy från Kawarau bridge, världens första bungy. Jag tyckte att de 43 meterna såg ganska futtigt ut men visste att nevis bungyn som är 134 m (och det är bara fallet, själva höjden är ännu högre!) var alldeles för högt, även för mig, så därför var jag ganska glad att vi skulle göra swingen som är 109 m högt med 60 m fritt fall. Det lät ganska lagom. Och när vi kom fram och såg ravinen tänkte jag att det här klarar jag lätt! Rebecca däremot var jättenervös, jo är så rädd för höjder stackarn. Jag lovade henne en chuppa chup klubba om hon hoppade men ska jag vara ärlig tror jag hon bara gjorde det eftersom hon redan betalt. Vi var en grupp på ca 7 pers som skulle hoppa och de tog oss ner till "hytten" på klippkanten. De satte på oss selar och så började det. Jag och becca var de enda som skulle hoppa tandem så vi var sist. Jag var exalterad, Rebecca nervös. Vi hade lite svårt att välja hur vi skulle hoppa, det stod mellan bara ett vanligt hopp framlänges eller hänga uppochner och låta de som jobbar där släppa oss. Det blev hoppa själva för det skulle tydligen vara läskigare. Så blev det till slut vår tur. Vi blev förda ut till hyttens kant... och plötsligt var jag inte så kaxig längre. Fyyy vad högt det var! Och det läskiga var att man får känslan av att kasta sig ut utan något skydd alls, man kan inte känna att man faktiskt sitter fast i nånting. Visst kunde jag se linorna vi skulle åka under men vi hoppade ju rakt fram, hur kanvi sitta fast i de som går rakt åt höger?! Jag började definitivt ångra mig, hur skulle jag kunna kasta mig rakt utför Klippan? Killarna som jobbade där pratade på, förmodlingen för att distrahera oasen jag var för nervös för att lyssna på dem, kommer bara ihåg nåt om Ikea och hästköttbullar.. Så skyfflade de fram oss mot kanten och förvånadande nog var det jag som gjorde motstånd. Rebecca var fortfarande nervös men hon manade mig, vi måste hoppa Emma. Okej vi räknat ett, två, tre då pussar ni varandra och hoppar Sa killarna som jobba. "billigt trick för att få två tjejer att pussa varandra" tänkte jag men insåg sen att det faktiskt var ett bra sätt att uppehåll hjärnan på. Så på tre gav vi varandra en snabb puss och utan att tänka mer på det tog vi ett steg över kanten.Och skrek!!!! En snabb känsla av "vi kommer dö" innan fallet plötsligt var över och vi flög vidare horisontellt. Japp, hoppet var bara läskigt, fallet var också läskigt men kul och känslan efteråt var underbar. Rebecca var inte riktigt där än dock, för henne tror jag den sakta hissningen tillbaka upp var lika hemskt som hoppet. Men hon var i alla fall stolt över sig själv (jag älskar att det hörs på filmen hur hon skriker "jag älskar mig själv!" när vi hänger där nere). Hur stolt hon än var ville hon inte hoppa igen så jag fick göra det själv. Den här gången hängde jag upp och ner och väntade på att de skulle dra, något som var graderat läskigare än det hopp bi gjorde tillsammans. Det Var det inte. Klart det var läskigt men det var faktiskt mycket värre att tvinga sig till att ta steget själv än att hänga där och vänta. I alla fall är jag glad att vi gjorde det och jag vet att även om jag älskar fallet kan jag nog aldrig få mig själv till att hoppa nevis bungyn (vet inte hur högt över marken den är men fallet är 134 så måste vara en bra bit högre än det!) hade jag inte suttit ihop med becca hade jag nog knappt klaratSwingen ens :p lite tråkigt att skippa bungyn för på ett sätt tror jag att jag skulle älska det men nu spar jag ju pengar i alla fall.. Och mamma slipper oroa sig ;)