Direktlänk till inlägg 25 februari 2013

Fear is temporary...

Av Emma - 25 februari 2013 01:09

Ett tag sen nu, lite mer än en vecka, men i Abel Tasman gjorde jag det äntligen!! 

"Jag" hoppade ut ur ett plan! (Egentligen var det killen jag var fastspänd vid som "tumlade" ut oss men det är värdsliga detaljer)

9.30 blev jag upphämtad från hostelet och ca 20 minuter senare kom vi fram till ett litet flygfält. Jag skulle dela plan med ett tyskt par. Vi fick alla varsin overall, mössa och goggles (väldigt sexigt) och sen satte de på oss våra selar. När min tandem master (mannen jag skulle vara fastspänd vid och överlåta mitt liv till för ett par minuter) kom kollade han över min sele och sa bekymrat "det här måste vi göra om. det är inte spänt runt benen och i sånt fall kommer du åka ur." !! Ah! Han spände om och rätt (hoppades jag!). Vi fick vänta en liten stund och sen gick vi till planet. Det var det minsta plan jag någonsin sett!! vi hoppade in först för de två tyskarna skulle hoppa från 13000 feet men jag från 16500 (5 km!). Ytan att sitta på inne i planet var ungefär en meter bred och 2 meter lång. PÅ den ytan trängdes jag med nio andra personer. Det var jag och de två tyskarna, våra tandem masters och kameramän och så var det en ensam kille som jag antar var under utbildning. Planet tog fart och lyfte och som vanligt infann sig den pirrande känslan i magen. Jag var faktiskt inte nervös än. Det tog ungefär en kvart att komma upp på 13000 feet och under tiden kunde vi njuta av utsikten, blåaste blå havet på ena sidan och de höga bergen på den andra. Senare, på ännu högre höjd kunde vi till och med se konturerna av den norra ön. Så saktade plötsligt planet in, kändes som att det stod still i luften. Dörren öppnades och wow! Det kändes i magen att titta ut genom den! Viss var det samma utsikt som från fönstret men det var en helt annan sak när det inte fanns nåt glas emellan. Den ensamma killen hukade sig i hålet och kastade sig plötsligt ut, WWFFOOMM!!!! Sa det och på en millisekund var han borta. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan när han och alla de andra försvann så fort och alla med samma ljud. Tror det var det läskigaste, hur de bara spolades bort och jag började undra vad sjutton jag gjorde här!? Hur hade jag fått för mig att det var en bra ide att hoppa ut från ett plan!!!?? IDIOT. Jag ville inte hoppa, jag ville sitta kvar i det lilla planet och åka sakta och säkert tillbaka ner till marken. Men det visste jag ju att jag inte kunde, jag skulle aldrig förlåta mig själv. Så jag satt tyst kvar när de stängde dörren igen och vi fortsatte ännu högre upp. HÖGRE! Som om vi inte var nog högt upp!! Idiot. 

Det tog tio nervösa minuter att komma upp till 16500. Jag fick ta av mig syrgasmasken och förstod att det var nära nu och ett ögonblick senare stannade planet än en gång in och de öppnade dörren. FA-AN vad långt det var till marken!! Kameramannen klättrade ut först och hängde på sidan av planet för att få med mitt skrämde ansiktsuttryck på film. Vem hänger frivilligt på utsidan av ett flygplan?! Men jag hade inte riktigt tid att tänka på hur idiotisk han var, jag var fullt upptagen med att lida för min egen idioti. Vi hade förflyttat oss till öppningen och det var dags för mig att slänga benen över kanten. Aahh!! Okej, "big banana shape", benen ihop och in under planet, armarna i kors över bröstet och huvudet bak (tack gode Gud, ville se så lite som möjligt av marken lååångt där nere!) mastern började gunga som jag sett de andra göra, shiit!! Ett, två, tre och vi var iväg!Jag skrek. Direkt när vi lämnat planet var jag dock inte rädd längre för tusan vad häftigt det var!! Det var som en stor kudde av luft höll emot mig där jag rusade mot marken i 200 km/h. Efter nån sekund fick jag en klapp på axeln och kunde släppa ut armarna. frifallet var 75 sekunder långt och jag skrek hela vägen men inte av rädsla (som det säkert började med) utan av upprymdhet och glädje. Vi snurrade runt och flaxade med armarna och skrek och njöt av farten. Händerna var lite kalla i de tolv minusgraderna där uppe men det gjorde ingenting, det var det värt. Så pekade mastern på kameremannen som vinkade, jag vinkade tillbaka och såg hur han bara försvann neråt med världens hastighet och plötsligt kändes ett litet ryck och jag flög nu saktare och vertikalt ner mot marken. Jag fick ta av mig mössa och goggles och selen blev aningen lösgjord. Nu var det lättare att njuta av utsikten. Vi svängde runt lite hit och dit och jag fick tom styra ett tag. Några minuter senare landade vi graciöst på marken och det allt var över. Det var ett par dyra fem minuter men det var det verkligen värt!! De få minuterna vägde upp för alla de timmar i spenderade på bussen resten v dagen..  
 
Ingen bild

Mamma

6 mars 2013 20:54

Blundar när jag läser ;-))

Emma

8 mars 2013 01:03

haha bra multi tasking ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Emma - 19 mars 2013 11:57

Efter tre veckor i queenstown tyckte vi att det fick vars nog och tog bussen upp till christchurch där vi efter fem minuter sprang på en kille vi känner från Cairns. Vi slog oss ihop med honom och gick ut på en promenad i staden. Man kunde se att chr...

Av Emma - 9 mars 2013 01:26

Vet att flera av er redan sett vår hysteriskt roliga film ;) men tänkte ändå berätta lite mer om vad vi gjorde härom dagen :)Vi bestämde redan för flera månader sen att vu skulle göra något som kallas Canyon swing här i queenstown. Anledningen till d...

Av Emma - 8 mars 2013 01:30

19/2 Efter ett par langa dagar pa bussen kom vi antligen fram till Franz Josef dar vi hade tre natter och fick antligen slippa sitta pa rumpan hela dagen! :) Det blev langa promenader i den fina naturen for att vaga upp for att stillasittande. An...

Av Emma - 14 februari 2013 12:30

Efter mycket funderande på om vi skulle kosta på oss det eller inte bestämde vi oss för det roligare alternativet; att spendera pengar, så det blev en heldags kajakning på havet i Abel tasman på alla hjärtans dag. Istället för den efterlängtade sovmo...

Av Emma - 11 februari 2013 06:42

Hej igen, visst har jag blivit duktig på att blogga, kommer nya inlägg titt som tätt ;)Glömde berätta för er hur det luktade i Rotorua! Fis. De geotherma aktiviteterna (kan det heta så på svenska? Annars är det lite svengelska där för er ;)) släpper ...

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Bilder


Ovido - Quiz & Flashcards