Efter tre veckor i queenstown tyckte vi att det fick vars nog och tog bussen upp till christchurch där vi efter fem minuter sprang på en kille vi känner från Cairns. Vi slog oss ihop med honom och gick ut på en promenad i staden. Man kunde se att christchurch har varit väldigt fint, det märkte man redan i förorterna med de engelska husen och parkerna med sin höstliga grönska. I centrum var det en annan femma. En stor del av city och många gator runt om var fortfarande helt förstörda från jordbävningen för två år sedan. Det kändes som att gå runt i en filmkuliss. En natt fick räcka i spökstaden innan vi åkte vidare upp till kaikoura. Där bokade vi en fisketur för vår sista dag i nya Zeeland ( jag vet kanske inte något jag i vanliga fall skulle lägga en massa pengar på men det lät så gott med fisk och hummer och det vore kul att prova RIKTIGT fiske en gång. Och så hade vi ju hört att det fanns en chans att få simma med delfiner också och det gjorde det mer intressant ;))Tyvärr vaknade vi denna dag till ljudet av regn mot fönstret. Typiskt andra dagen det regna på hela tiden vi vart i nya Zeeland. efter en stund kunde vi höra åskan också, inte en chans att vi tänkte betala för tre blöta och kalla timmar på en liten båt och försöka dra up fisk, så vi ställde in :/På eftermiddagen var det dags att resa igen och nu började det långa flygdygnet. Det tog ungefär 28 timmar (om jag räknar rätt med tidsskillnaderna) från att vi klev på bussen i kaikoura tills vi kom fram till hostelet i Bali. 3 timmar buss, 11,5 timmar på flygplatsen, ca 4 timmar flyg till Brisbane, 3 timmars väntan, 6 timmars flyg, lite extra tid att komma ut från flygplatsen här i Bali och sen en halvtimmes taxi.Det första som hände här var att hettan och luftfuktigheten slog emot oss. Det andra var att försöka förstå vaktens dåliga engelska när han försökte förklara vilket visa vi behövde. Lyckades i alla fall till slut och fick tag på våra väskor. Tänkte att det var lika bra att ta ut på en gång, vet ju inte hur lätt det är att använda kort här. Frågan var bara hur mycket man skulle ta ut, deras valuta, rupier, är otroligt förvirrande. En krona är värd ungefär 1355 rupier. Vi tog ut 500 000 var... Så var det dags att försöka hitta en shuttle eller nåt. Man blev nästan attackerad av taxichaufförer när vi kom ut. En erbjöd oss skjuts för 250 000 men becca, den stenhårda prutaren, fick ner det till 170 000. Chauffören var inte glad men tillräckligt nöjd för att göra det. Tror jag har något att lär av Rebecca!!Efter ca 20 minuter kom vi in på små små gator och allt såg väldigt oturistiskt ut. "vart är vi på väg?" tänkte vi och när taxin till slut stannade utanför ett pyttelitet ställe som såg ut som ett sorts café trodde vi att vi kommit fel. Men det visade sig vara rätt och för 65 kr per natt ingår det frukos vilket vi hörde innebär i alla fall toasts, omelett och bananpankakor! Och det finns pool och rummet är jättefint och det finns trädgård och och och!! Värsta semestern! Vi var så hungriga så vi skyndade oss ut för kvällsmat på en gång och fick varsin ordentlig måltid och en stor flaska vatten för totalt 47 kronor! En grej på tallriken såg dock lite misstänksamt ut men jag tog en tugga ändå och det var helt okej. Becca däremot studerade den skeptiskt och sa vad är det här? - aphjärna svarade jag utan att tänka. "ew" utbrast becca och jag skrattade bara, stolt över att jag lyckats äckla henne ;) men när jag senare inspekterade den närmare själv insåg jag att det påminde väldigt mycket om hjärna och när jag smakade igen spottade jag nästan ut det igen, äcklig smak men konsistensen var värst, skulle lätt kunna vara hjärna! :s vågade inte fråga...Efter maten gick vi runt lite grann, ville kolla på billiga kläder men blev trött på försäljarna som var på en som hökar, kom in kom in titta titta. När jag var på väg fram till ett ställe efter att precis ha gått över gatan sa becca åh kolla råttan. En meter från mig kröp en råtta omkring och jag kunde inte backa för då skulle jag bli överkörd av en moped så jag fick glatt stå kvar och hålls ett noga öga på äcklet medan jag kunde se framför mig hur den kröp upp på mina fötter usch! Ägarinnan till ståndet såg min reaktion och sa att den var vän, ew!Nu är vi tillbaka på hostelet, helt utslitna och ska duscha och sova så vi kan vakna och äts frukosts snart! ;D fick också just reda på att Emma är i samma by som oss så ska nog leta på henne imorrn!! :D

Vet att flera av er redan sett vår hysteriskt roliga film ;) men tänkte ändå berätta lite mer om vad vi gjorde härom dagen :)Vi bestämde redan för flera månader sen att vu skulle göra något som kallas Canyon swing här i queenstown. Anledningen till det beslutet var en kille vi träffade i Melbourne som berättade om den och tyckte att vi borde göra den ihop. Rebecca var tveksam men gick med på det. Väl här visade det sig att killen inte skulle hinna hit innan vi åker härifrån men jag höll Rebecca vid hennes löfte och häromdagen släpade jag henne, en aning motvillig, med mig till shotover river. När vi kom till queenstown för två veckor sen fick vi stanna och kolla på folk som hoppade bungy från Kawarau bridge, världens första bungy. Jag tyckte att de 43 meterna såg ganska futtigt ut men visste att nevis bungyn som är 134 m (och det är bara fallet, själva höjden är ännu högre!) var alldeles för högt, även för mig, så därför var jag ganska glad att vi skulle göra swingen som är 109 m högt med 60 m fritt fall. Det lät ganska lagom. Och när vi kom fram och såg ravinen tänkte jag att det här klarar jag lätt! Rebecca däremot var jättenervös, jo är så rädd för höjder stackarn. Jag lovade henne en chuppa chup klubba om hon hoppade men ska jag vara ärlig tror jag hon bara gjorde det eftersom hon redan betalt. Vi var en grupp på ca 7 pers som skulle hoppa och de tog oss ner till "hytten" på klippkanten. De satte på oss selar och så började det. Jag och becca var de enda som skulle hoppa tandem så vi var sist. Jag var exalterad, Rebecca nervös. Vi hade lite svårt att välja hur vi skulle hoppa, det stod mellan bara ett vanligt hopp framlänges eller hänga uppochner och låta de som jobbar där släppa oss. Det blev hoppa själva för det skulle tydligen vara läskigare. Så blev det till slut vår tur. Vi blev förda ut till hyttens kant... och plötsligt var jag inte så kaxig längre. Fyyy vad högt det var! Och det läskiga var att man får känslan av att kasta sig ut utan något skydd alls, man kan inte känna att man faktiskt sitter fast i nånting. Visst kunde jag se linorna vi skulle åka under men vi hoppade ju rakt fram, hur kanvi sitta fast i de som går rakt åt höger?! Jag började definitivt ångra mig, hur skulle jag kunna kasta mig rakt utför Klippan? Killarna som jobbade där pratade på, förmodlingen för att distrahera oasen jag var för nervös för att lyssna på dem, kommer bara ihåg nåt om Ikea och hästköttbullar.. Så skyfflade de fram oss mot kanten och förvånadande nog var det jag som gjorde motstånd. Rebecca var fortfarande nervös men hon manade mig, vi måste hoppa Emma. Okej vi räknat ett, två, tre då pussar ni varandra och hoppar Sa killarna som jobba. "billigt trick för att få två tjejer att pussa varandra" tänkte jag men insåg sen att det faktiskt var ett bra sätt att uppehåll hjärnan på. Så på tre gav vi varandra en snabb puss och utan att tänka mer på det tog vi ett steg över kanten.Och skrek!!!! En snabb känsla av "vi kommer dö" innan fallet plötsligt var över och vi flög vidare horisontellt. Japp, hoppet var bara läskigt, fallet var också läskigt men kul och känslan efteråt var underbar. Rebecca var inte riktigt där än dock, för henne tror jag den sakta hissningen tillbaka upp var lika hemskt som hoppet. Men hon var i alla fall stolt över sig själv (jag älskar att det hörs på filmen hur hon skriker "jag älskar mig själv!" när vi hänger där nere). Hur stolt hon än var ville hon inte hoppa igen så jag fick göra det själv. Den här gången hängde jag upp och ner och väntade på att de skulle dra, något som var graderat läskigare än det hopp bi gjorde tillsammans. Det Var det inte. Klart det var läskigt men det var faktiskt mycket värre att tvinga sig till att ta steget själv än att hänga där och vänta. I alla fall är jag glad att vi gjorde det och jag vet att även om jag älskar fallet kan jag nog aldrig få mig själv till att hoppa nevis bungyn (vet inte hur högt över marken den är men fallet är 134 så måste vara en bra bit högre än det!) hade jag inte suttit ihop med becca hade jag nog knappt klaratSwingen ens :p lite tråkigt att skippa bungyn för på ett sätt tror jag att jag skulle älska det men nu spar jag ju pengar i alla fall.. Och mamma slipper oroa sig ;)

19/2

Efter ett par langa dagar pa bussen kom vi antligen fram till Franz Josef dar vi hade tre natter och fick antligen slippa sitta pa rumpan hela dagen! :) Det blev langa promenader i den fina naturen for att vaga upp for att stillasittande.

Andra dagen skulle vi ha akt upp pa glaciaren men det var for molnigt sa vi fick vanta och hoppas pa nasta dag. Egentligen skulle vi ha gatt hela vagen upp pa glaciaren och haft en heldagstur men sen ungefar nio manader har det vart ett hal i vagen sa de har fatt lov att gora om turen till en tretimmarstur dar man flygs upp och ner igen i helikopter.

Som tur var klarnade det upp lite till nasta dag sa vi kunde hoppa in i helikoptern och flyga upp. Val dar fick vi stora "broddar" (snarare hakar) att satta fast under skorna och blev manade att ga FORSIKTIGT! snart hade vi alla fatt pa oss vara hakar och vi borjade sakta men sakert vandra runt snon/isen. vi var den forsta gruppen for dagen sa var guide var tvungen att hacka upp en stig sa det inte skulle vara for halt, darfor gick det sa sakta men det gjorde inte sa mycket, vi fick gott om tid till att titta runt och ta kort istallet. Snart kom vi fram till ett hal i en vagg av is och guiden klattrar in och sager at oss att folja efter.. Det har hade vi inte forvantat oss! Men det var jattehaftigt, tunneln var helt gjord av glansis och det var helt blatt dar inne. Lite svart att ta sig fram dock, eftersom det var GANSKA halt..

Snart var vi ute igen och fortsatte var svala vandring. Vi fick ocksa ta oss igenom en "isravin" jattehoga vaggar av is och det var inte bredare an en fot!

Tre timmar senare var vi nere i dalen igen och kontrasten till morgens kyla och temperaturen pa glaciaren marktes direkt vi hoppade av helikoptern och vi kastade av oss jackor och mossor i den varma solen.

Vi at lite lunch och gick sedan till ett spa dar de hade tre varma pooler, 36, 38 och 40 grader och efter lite mer an en timme i det varma vattnet var vi helt slut sa vi gick hem och dog lite grann innan det bar av vidare mot Wanaka nasta dag.